Jag litar till min egen röst.. Den där inre rösten som många kallar för magkänsla.. Intuition.. Vissa väljer att kalla den Gud.. Änglar.. Demoner.. ("Kärt barn har många namn") jag kallar min inre röst för magkänsla!
Jag ställer en fråga tyst, med eftertanke och får mitt svar. Jag kan söka bekräftelse på mitt svar genom bekräftelse utav andra, jag kan söka den genom att läsa, lyssna.. Känna. Men svaret hade jag redan från början. Och så har det alltid varit. Jag har kunnat välja att bortse från min känsla, jag har kunnat välja att blunda helt inför den.. Men den har ändå alltid funnits där! Känslan.. Svaret! Jag har gått emot den väldigt många gånger. Jag har valt att göra det.
Det kanske låter dumt att jag valt att gå vägar som lett mig fel.. Men jag har gjort det av olika anledningar. Jag har ju valt att blunda i många situationer.. För att sedan.. Långt senare fått känna av konsekvenserna. Jag trodde ju aldrig att konsekvenserna skulle te sig så illa. Då hade jag aldrig gjort de valen från början.. Men det har sin mening, och det har sina anledningar. Jag har ofta fått agera pga överlevnad. Att ta en dag i taget har varit ett måste. Att inte kunna ta för sig av vad morgondagen och framtiden hade att erbjuda var inget jag ens kunde förmå mig att göra! Att aldrig kunna förvänta mig något av någon eller utav livet.. För allt slutade ändå i besvikelse! Tragisk!? Ja, på många sätt! Men det var så jag fungerade.. Och fungerar till en stor del. Att ta livet som det kommer.. Att ta saker för vad de är, utan för mycket förhoppningar och förväntningar. Jag kan inte riktigt påstå att det är så negativt!
Jag drömmer, fantiserar.. Hoppas, självklart! Jag har enkelt hamnat i situationer där jag har fått chansen att förverkliga drömmar, men kommit ut på andra sidan ganska söndertrampad och trasig. Lärt mig vad människor verkligen går för, gång på gång. Och verkligen insett PÅ RIKTIGT att pengar går före hälsa! För de flesta faktiskt! Men man måste ju våga för att vinna!? Snälla.. Du kan förlora allt du har också.. Även delar av den känslomässiga biten av dig själv..
Jag valde att bortse från magkänslan.. Svaret som jag fick från mig själv där någonstans i början när jag var osäker.. När jag var rädd att kasta mig ut i okänt vatten.. När jag kände att jag egentligen borde varit mer insatt i så mycket annat runtomkring.. Men jag valde att lyssna på andra. Jag valde att ta min rädsla och osäkerhet för att ta steget till något nytt, just för det! För att det var något nytt och skitläskigt! Men jag valde fel.. Inget jag kan göra om, men jag försöker ställa allt tillrätta.. Och det kommer ta lång tid! Men jag gör det!
Sen finns det andra bitar i livet.. Att välja fel yrke är sin sak.. Men allt handlar om så många val som leder en rätt, eller fel. Ibland är det tillochmed felet som blir det rätta! Och någonstans måste man bara köra på, utan att försöka skapa kontroll över varenda en situation, för det går inte! Vi måste släppa taget och lita på att det blir bra tillslut oavsett våra val.. Och framförallt, att det blir bra ändå oavsett om det var så vi ville att det skulle bli eller inte! Det vi innerst inne vill är kanske inte alltid det bästa!
Och, svaren kommer oftast inte ur en evighet utav grubblerier, utan ganska direkt! Intuitivt.. Undermedvetet.. "Magkänslan"
Vi är de personer som känner oss bäst själva, eller hur? Varför ska vi då fördumma oss genom att finna våra svar hos andra? Varför litar vi inte på oss själva?! Trauman.. Miljö.. Umgängen.. Listan på anledningar varför vi inte gör det är oändlig. Och vi väljer hellre att ta bort ansvaret från oss själva när vi gjort felaktiga val genom att skylla det på andra människor, osv. Osv.. Jag menar inte att vi inte blivit påverkade av vår barndom.. Eller trauman osv, tvärtom! Men det är upp till var och en av oss att göra det bästa av det vi har med oss! Det är mitt ansvar att göra det bästa av mitt liv, det är ditt ansvar att göra det bästa utav ditt! För jag antar att det är det vi alla egentligen vill ha? Ett bra liv.. Vi har ju bara ett!
Jag litar på mig själv, och försöker följa min tillit till mig själv och vad jag faktiskt kan erbjuda mig själv.. Skulle inte du också kunna försöka göra det...?
