Vem har sagt att det är synd om mig? Inte jag i alla fall!
Det är svårt att förklara hur allt ligger till utan att använda mig av fakta. Den känslomässiga biten brukar jag dock spara för de som verkligen känner mig, för de som stöttar och finns. Men medlidande är inget jag söker, för varför ska "du" tycka synd om mig? Jag tycker ju inte synd om mig! Jag lever mitt liv på helt andra premisser!
Att jag fallit mellan stolarna och råkat ut för saker som absolut inte får hända i dagens svenska samhälle, är något annat. Det kan jag bara försöka göra det bästa utav! Och det gör jag! Men det innebär inte att jag kan göra alla andra glada. Fokus ligger helt på mina barn och mig!
Vissa dagar är jag trött, andra dagar inte. Precis som för varenda en liten kotte som bor på denna jord. Men vi kan vidareutveckla ordet trött... vi kan bli utmattande, vi kan hamna i depression. Och där har jag också varit.. Och är! Det är inget ovanligt det heller.. Det är en folksjukdom! Jag tycker inte att det är synd om mig pga av det heller! Varför skulle jag? Jag hanterar det, får hjälp! För att jag vill ha den och för att jag vägrar att må dåligt!
Förståelse är något som jag märker är svårt att få dock, iaf inte utan att få höra att det är fel på mig på många sätt.. Och ja, jag har många fel!
Men jag har fler rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar