In på förhör

Fredagen den 24 november 2006

Kuratorn sa att hon hade "lurat" A till sjukhuset.. för att få dit honom att prata? Eller jag minns knappt varför.. Varför vet jag nu efter..

Men jag minns att jag tänkte på hur jag skulle förhålla mig till honom.. då jag stod utanför och rökte och väntade på att han skulle dyka upp.. Han hade skadat mitt barn! Ja.. mitt barn! Inte hans.. för dagen han skadade R, var också den dagen han sa upp sitt faderskap..

Jag kommer inte riktigt ihåg hur det var innan han kom.. men att det satt en man utanför vårt rum.. Kuratorn var där.. socialen skulle komma, eller var där redan? Men det var bara jag, han och R inne i vårt rum. han tog upp R ur den dära järnspjälsängen.. Det kändes inte bra, och han bar på R medan han gick fram och tillbaka lite smått. Han verkade orolig.. Och R började gråta. Med tårar, Oftast när så små barn skriker, så är det utan tårar. Men R var riktigt ledsen. Jag ville bara ta R ifrån honom.

Jag försökte förklara för A vad läkarna hade sagt och ritat upp. han ville inte höra på det. Han började leta andra anledningar. Som att vagnen skulle ha skumpat för mycket då R hade legat i den. Eller hade jag verkligen hållit koll på min väninnas barn då vi hade varit där.. Hade inte de kunnat ha tagit upp R och tappat honom.? Så lät det från A.. Jag sa nej.

Jag minns också hur han satt framför mig och frågade om jag misstänkte honom. Nej sa jag. Jag ljög! Men han sa att han såg att jag misstänkte honom. Och skulle jag inte sluta med det, så skulle han se till att jag aldrig mer skulle få se Raphael igen...

Mannen som satt utanför, var polis. Och jag kan inte riktigt förstå hur de lät A gå in i rummet med oss så, utan att hålla bättre koll.. både på vad han sa och hur han var.

Men iaf, så minns jag hur rummet vi hade efter en stund var fullt av människor.. Kuratorn, de två kvinnorna från socialen.. och 4 eller 5 civila poliser, barnen, jag och A. Socialtanterna förklarade att vi skulle in på förhör, både jag och A. Och att barnen undertiden skulle följa med dem till Enebackens barnhem(Duvan). Men de förklarade noga för barnen(Gabriel) att deras mamma skulle ansluta eller återansluta(typ de orden) med dem lite senare samma dag. G var orolig, men vi skulle ju ses sen. Jag skrev under några papper som tanterna hade med sig.. Jag hjälpte dem att samla ihop sakerna till barnen. Jag pussade och kramade Raphael och Gabriel.. sedan gick jag med 2 av poliserna, A med de andra.. Satte oss i varsin bil.. Och åkte iväg..

Jag skulle inte få träffa mina barn igen den dagen..