Han hörde röster

Vi satt och kollade igenom programmet för Malmöfestivalen, det var en riktigt solig dag, och vi skulle gå dit! Alla vi tillsammans.. som en familj!

Vi promenerade från lägenheten på Dalaplan upp emot stan.. Vi närmade oss triangeln, och jag minns hur jag kände mig så liten, där med R i vagnen, helt försvarslös mot alla dessa människor som bultade ihop sig, inte såg sig för osv..

Vi styrde upp emot stortorget där vi träffade på en väninna till mig, vi stod och pratade och under tiden klappade hennes dotter på R. A hälsade lite stelt då vi mötte dem, men backade undan, och ställde sig en bit ifrån. Vi sa hejdå till väninnan och hennes dotter. A verkade konstig.. och han var arg, arg för att min väninnas dotter hade pillat på R, arg för att min väninna inte kunde hålla styr på sin dotter, arg på mig för att jag inte hade gjort något.. Min väninnas dotter var nog 5-6 år den gången, och väldigt nyfiken på R, som hon vid tillfället nog såg för första gången, och nej hon var inte oförsiktig, hon ville bara hälsa på R!

På väg hem, så gick han längre och längre ifrån oss, och vi var tvunga att småspringa för att försöka hinna ikapp.. det gjorde vi inte.. Det var som att han bara drog iväg, för att han var irriterad, det kändes ledsamt.

Väl hemma så var det väl ganska lugnt vill jag minnas, han förklarade att han inte överhuvudtaget fixat att flickan pillat på R, va väl rädd för andras bakterier.. Och framåt kvällen satt vi i köket, barnen sov.. han satte i bandet med Bob Marley i bandspelaren. och bara satt där en stund.. han plockade fram sina grejer som vanligt.. Rizlat, biten, tändaren, ciggen.. han rev av en bit papper från ciggpaketet, rullade den till ett filter.. eldade på biten, smulade av bitar från den, blandade med tobak.. rullade sin joint.. tände den.. han rökte.. vi satt i köket och pratade, lyssnade på Bob Marley, han var lugn, allt var lugnt!

Men helt plötsligt reste han sig upp, kollade ut genom fönstret, lyssnade, rusade ut till hallen, kände så att ytterdörren va låst, kollade genom titthålet.. lyssnade med örat mot dörren. Ja, jag undrade under tiden vad som stod på.. jag fattade inte ett skit.. Han trodde det va någon på väg upp, han skrämde mig, han sa åt mig att ta hans "grejer" och kasta dem, spola ner dem eller vad som helst.. Han skyndade ut i köket och tog en kökskniv.. Nu blev jag riktigt rädd, och undrade vafan han skulle göra.. Han ville gå in på toaletten med den. jag sa att han inte fick det.. Han såg livrädd och jättekonstig ut då han stod där, jag visste inte om han skulle döda mig, sig själv eller vad han skulle med kniven.. jag sa att han skulle släppa den! Han kunde inte det sa han.. Och jag minns hur vi stod framför varandra, jag kollade på honom, och sa till honom.. uppmanade honom att han släppa kniven.. Han bara skakade, släppte den, och började gråta.. Han var så rädd!

Han hade hört röster utanför, och han trodde att de var ute efter honom.. jag vet inte vem de var.. och jag hade inte hört någonting..

Jag visste inte hur jag skulle få honom att lugna ner sig först, men kom på att jag hade Koranen hemma (är inte religiös, men hade fått den av en vän) A var muslim, så jag tänkte att det kunde kanske lugna honom om jag läste ur den för honom.. Det gjorde det.. som när man läser en saga för ett litet barn..

Efter det sa han att han aldrig skulle röka hasch igen. Han tog det som var kvar av biten och kastade ut det från vår balkong.. Denna gången trodde jag honom verkligen!