Han skulle bara ner och köpa cigg, kom hem igen efter 2 timmar.

Han gjorde det en gång till, det där med Koranen och dammsugarslangen, men den gången gick det inte att stoppa honom från att gå. Han tog hela dammsugaren med sig, Koranen och sin ryggsäck, och stoppade ner sitt skrivblock i den. 

Jag var helt förtvivlad, jag minns att jag stod vid fönstret i köket, och kollade ut på parkeringen, såg honom lägga dammsugaren i bilen.. sätta sig i den och köra iväg.. tårarna bara rann! Var det sista gången jag skulle se honom, känna hans värme, höra hans röst..? Det kändes så.. Tankarna var många.. vafan skulle jag göra..

Jag bestämde mig för att smsa hans syster. Jag minns inte vad jag skrev.. men det spelade ingen roll, hon var inte ens i Sverige vid tillfället. 

Han kom tillbaka dessutom, så ingen skada skedd, eller hur? Jag tror fan inte han fattade vad han gjorde mot oss genom att göra så... och helt ärligt? Om en människa verkligen vill ta livet av sig.. så berättar de väl inte hur de ska göra det, och visa det.. verkligen markera "kolla nu här vad jag ska göra".. visst?

Jag kan heller inte låta bli att skratta åt om hur jävla dumt det låter egentligen! "Han tog hela dammsugaren med sig" 

Jag trodde verkligen att han skulle ta livet av sig.. Men det där, med att han bara kunde sticka, utan att höra av sig eller säga vart han skulle, det gjorde han jämt och ständigt.. (han drog hem till sina föräldrar för det mesta iofs) Hade jag tur, hade han skrivit en lapp, i stil med "Har åkt hem".

Ibland tog han med sina saker, ibland inte. Det blev t.om att var morgon jag vaknade till sist, att jag kollade bort mot cd-spelaren (hans skivor som var något han inte kunde vara utan låg alltid där) istället för att se om han låg bredvid mig, ja han drog oftast mitt i natten, då jag sov.  Och efter den händelsen då han lämnat oss, torsdagen efter att R hade kommit till världen, så kändes de morgnar jag vaknade av att han var borta riktigt jobbiga..

Jag försökte väl prata med honom om det.. men jag förstod att det var något jag var tvungen att ta itu med, det handlade om min rädsla av att bli lämnad, mina issues. För han gjorde ju så, det var hans sätt att dra då och då.. och jag ville inte hålla honom instängd på något vis.

Jag tog alltid upp saker som jag tyckte var jobbiga med honom då han satte igång sitt meckande och rökande på kvällen.. Det var då man kunde prata med honom. Det var då han pratade med mig... (Det var kanske så polisen skulle fått honom att prata? Gett honom en sisådär 20 gram hasch!? ) 

Minns en gång, då han skulle ner och köpa cigg i närbutiken, det brukade ta max 10 minuter. Han kom efter 2 timmar.. Utan att höra av sig. Utan att svara på sms, utan att svara då jag ringde.. Jag var som en innekatt.. gick från det ena fönstret till det andra, och bara glodde ut, tittade efter honom.. Det gjorde jag ofta iofs.. 

Då han kom, blev jag först lättad, sen arg.. och ledsen.. Han sa, att då han hade gått därnere, hade hans kompis kommit förbi i sin bil, plockat upp honom, och de hade dratt och fikat.. bad om ursäkt för att han inte svarat eller hört av sig.. 

Jag skriver om tiden innan han skadade R för att ni ska förstå hur vi hade det. Utifrån mig. Jag tror att man kan förstå hur jag mådde under den tiden, och hur mådde då inte mina barn? Framförallt Gabriel!? Att ha en mamma som ofta var ledsen. Han kämpade med att vara glad.. han försökte dölja sin ilska, men jag hittade saker som han hade tagit sönder, hans egna leksaker och saker, gömda under hans säng. Han tog sönder saker som var mina. Han var arg på mig, samtidigt som han ville göra allt för att jag skulle må bra! Stackars lilla unge! Och ändå, trots allt det där, har han klarar sig fint! Han är asgrym i skolan, han går musikklass, och lär sig lätt! Han är glad inuti liksom, och är han inte glad vissa dagar, ja då är han inte det, och det är okej! Han kan vara glad, han kan sura, han kan bli arg, och ledsen och visa det! Han har gått i sina maskrosgrupper och t.om hjälpt andra barn att öppna upp sig, för att han öppnar sig för dem först. 

Från att nästan alltid ha suttit på sitt rum med stängd dörr i den lägenheten vi bodde i på Dalaplan till att aldrig stänga dörren om sig, om han inte verkligen vill vara ifred eller har kompisar hemma.. Idag är vi alla i samma rum för det mesta, enda privata är typ toa! Nej, men jag tycker det är viktigt, att vara tillsammans. Jag älskar att vara tillsammans. Jag älskar kvällarna och helgerna med mina barn, att bara mysa, kolla på film, eller göra något annat tillsammans. Bara vi är tillsammans. Jag njuter av all tid med mina barn jag kan få!

Självklart blir det bråk och problem här med, vi är ju liksom bara människor! Och vissa perioder jobbigare än de andra. Det är livet! Det är så det ska vara! Men vi går aldrig under, och jag går aldrig under igen! 

Man kan se en stor skillnad på hur mina barn var och är.. G som varit väldigt otrygg pga hur han växt upp. Det var väldigt tydligt, och pga mig.

R, har en total grundtrygghet och är bara rädd för spöken, typ.. :) Och potatis med rötter på! 

Sen att de har världens roligaste humor.. framförallt tillsammans, det är oslagbart! Jag älskar att sitta och lyssna på när de pratar med varandra! Jag älskar hur vi kan skratta tillsammans, sånt där gapskratt, när man knappt kan sluta.. 

Här är några citat, som jag skrivit ner från deras fina konversationer:

Såg en kort sekvens från ett sjukhussåpa på fyran. En man var allvarligt brännskad över kroppen.. 
G: Oj förstår du hur ont han har? Kommer du ihåg hur ont du fick när du brände handen på plattan?
R: Jaaa, han hade nog satt magen på alla plattor!

------------------------------------------------------------------------------

R: Mamma vet du varför gamla människor är skrynkliga?
Jag: Ja, allstå huden blir rynkig då man blir äldre..
R: Nej, huvudet krymper och klämmer in huden, Kläm, kläm, kläm!

------------------------------------------------------------------------------

R till G: Du kan ju städa hela natten!
G: Vart kom du ifrån?.. Från mammas mage eller?
R: Jag är turkiska..
Jag: Vart kom det ifrån!?

----------------------------------------------------

Förlåt att jag svävade iväg.. men alla inlägg behöver inte vara för jobbiga och hemska!