Så efter att R hade kommit blev allt väldigt konstigt, De dagar då det var bra så var det väldigt bra.. De dagar som var dåliga var riktigt dåliga.
Hans pappa sov ofta fram emot eftermiddag/kväll.. och var vaken på natten.. vilket iofs var bra då R vaknade om natten efter att jag slutat amma, då kunde A fixa med vällingen, gå runt med R på armen osv.. jag tyckte det var sjukt fint att se, sånt som gjorde mig lycklig att se pappa och son tillsammans..
Och det där med amningen, det funkade inte alls för mig, och jag gav upp innan det ens hann gå en månad. Det var ganska stressigt dessutom, inte själva amningen utan alla synpunkter från han och hans mamma..
Tog den lätta vägen och började med ersättning.. Det var iofs inte heller bra för dem.. men tillslut förstod även A att det var det bästa, eftersom jag rökte..
Små bebisar gnäller och skriker, så är det bara, de gör det för att berätta att de vill något, är hungriga, behöver bytas på, behöver kärlek, är trötta, ont i magen osv osv. Det är deras sätt att kommunicera på.. Jag tror att jag blev riktigt bra på att förutse och fixa med allt det där, så att R inte behövde säga till.. han fick mat helt för ofta, jag bytade blöja oftare än vad man ska.. för A kollade, en gång tog han t.om tid på hur länge "R" hade skrikit som han kallade det..
Jag minns att han hade tagit tiden med sin mobil, ställt in den efter att R hade börjat "skrika" Jag visste inte det. Förrän efter.. A låg i sängen och sov, vilade.. Vi var i vardagsrummet jag och R (vi hade vår säng i vardagsrummet) "Nu har han skrikit i 2 timmar" sa han. Och visade sin telefon, han var irriterad på mig. Och något om att jag skulle mata honom eller liknande.. Efter det så var jag och R ofta på G's rum ist och R fick mat ofta ofta.. Ibland gick jag ut.. (Då R var 5 månader så vägde han 10 kg)
Att han fick mat för ofta, gjorde att han kräktes mer såklart! Alla bebisar kräker sitt "babykräk" men jag antar att R kräktes mer.. han var större än andra bebisar också, hade mjuk gosig hud som var känslig. Så när han kräktes la det sig i hans veck under hakan, så det var till att torka och tvätta hela tiden.. Hans pappa klarade inte doften heller, han tyckte att han luktade sopor och tyckte att jag skulle bada R oftare.
Ibland gick vi ut som sagt, och ibland åkte vi och hälsade på släkt och vänner.. En gång åkte vi och hälsade på min kusin i Lund. Det var en mysig dag. Jag G och R blev körda dit av A, han följde inte med upp. Han var inte jättesocial med andra, men det var okej. Min moster var där också, och det blev en fin stund tillsammans. A skulle hämta oss och innan vi skulle gå så kräkte R sitt kräk som vanligt.. jag torkade av honom och satte på honom en annan tröja. Vi gick ner tillsammans med min moster. De hälsade glatt, kramades. Han tog R, satte in honom i bilen, spände fast honom osv. Jag hjälpte G. Vi sa hejdå, jag satte mig i bilen, stängde dörren!
"Han luktar sopor!!!" Sa A.. Jag försökte föklara.. men han sa inte ett ljud på hela vägen hem. Istället körde han i 140, Det ösregnade... Jag trodde att han skulle köra ihjäl oss..
Då vi kom hem, tog han R samtidigt som han började hälla upp badvatten i hans balja.. Han höll R som om han va en docka.. jag klarade inte det, och sa att jag skulle ta honom för man håller inte bebisar så. A var arg.. Jag gjorde honom arg..
Och så gick han..
Jag försökte ringa och smsa.. men inget svar.. Jag smsade hans syster.. han var därhemma.. Och efter ett tag kom han tillbaka,, och det blev bra igen..
Tack!
SvaraRaderaDet passar sig inte riktigt att säga "detsamma" men jag blir oerhört rörd av din historia och är så glad att det faktiskt har fått ett lyckligt slut trots allt. Tror du på ödet?
Vad fint av dig!! Nej jag förstår det.. Ja, ödet.. jag tror att allt har en slags mening, och det har hjälpt mig igenom mycket att tänka så, det känns som att det är så.. varenda möte med en person har betydelse osv.. Och det var väl ödet som kastade mig in i din blogg :) Kram
SvaraRadera