Att skriva detta, är tungt.. och det är tung läsning, så vill ni läsa något kul och trevligt ska ni välja något annat eller en annan blogg att läsa nu..
Det var en torsdag i slutet av oktober 2006. R var 4 månader gammal.
Jag skulle gå till Mobilia(köpcentrum) och handla med barnen på Ica Malmborgs.. R satt i sin babysitter i vardagsrummet. A låg vaken i sängen. När han ändå var vaken tänkte jag att G och jag kunde gå och handla själva. Kunde ju bli lite enklare och vi skulle spara en massa tid. Det var okej med A. Så vi lämnade dem, A i sängen, R i babysittern. Inga konstigheter.
Minns hur vi packade ner sakerna då vi handlat, och G fick hjälpa till att bära. Vi började gå hemåt.. Jag funderade på om vi skulle gå och kolla lite i affärerna, kanske hitta någon fin tröja eller så. Men jag kände inte för det.. konstigt nog, jag ville hem till R och A.
Vi kom innanför dörren. A hade satt på musik, skithögt. Och blandat med musiken hörde jag ett dovt slags gnyende. Jag släppte allt jag hade i händerna och rusade in i vardagsrummet, där jag hittade R nerkräkt i sin babysitter.. jag tog snabbt upp honom. Han var blek, kall och slö.. som att han var halvt medvetslös. Fick liksom ingen direkt kontakt med honom. Han var inte alls sig själv, det var fruktansvärt!!! A som hade varit på toan under tiden kom ut.. Jag minns att jag la upp R på skötbordet, och under tiden ringde jag till sjukvårdsupplysningen... eller 112.. minns inte riktigt. Men kvinnan jag pratade med tyckte jag skulle avvakta, hon trodde att han hade fått i sig för mycket mat, och kräkt sitt babykräk, men inte lyckats få upp det ordentligt, satt det i "fel hals". Men om han började kräkas och blev sämre igen skulle jag komma in med honom. Men R kändes lite bättre. Jag la över honom i hans spjälsäng. Och kunde sen slappnade av lite, A slappnade av, han hade blivit jätteorolig han med. Och G, som fick stå och kolla på allt... Jag minns hur vi låg på sängen och kollade upp i taket och pratade.. Han visste inte vad som hänt, han hade varit på toan. Och vi hade varit borta i ca 20 minuter! Och just som vi låg där.. så började R kräkas, i massor!
Jag svepte in honom i 2 filtar, hans gröna och turkosa filt. Lade honom ner i sittvagnen, och sprang till Barnakuten. och även fast Barnakuten låg precis intill där vi bodde, så tyckte jag att vägen dit tog en evighet. Jag trodde han skulle dö. Men väl där fick vi komma in fort. Och de kollade honom. Min älskade lilla unge! Så slö, jag bara satt och höll honom! Jag minns att de vid något tillfälle, då vi satt så, att sköterskorna började leta efter något på hans ben. Prickar, där var en blå liten prick, ungefär som ett knappnålshuvud, kanske en aningen större.. Jag hjälpte dem att leta efter fler, men vi hittade inga. Jag förstod inte varför de letade. Han hade små röda prickar i ansiktet. Det brukar jag också alltid få då jag kräks.. av ansträngning.. Tänkte att det var något liknande.
Jag ringde till A, så han och Gabriel kunde komma dit. Det gjorde de.. Och jag minns hur vi alla tre sjöng den dära sången från reklamen, apotekets reklam tror jag.. "Listen to an echo, listen to an echo, funny sound, funny sound.. dimpedampedompedim.. "R älskade när man sjöng den för honom. Och nu stod vi alla och sjöng den för honom där han låg. Han va trött.. Men utom fara sa de. Och vi skulle få gå hem igen, eftersom vi bodde så pass nära.. Och det va väl bara maginfluensa eller kräksjuka.. sa de. De skulle ringa mig halv åtta morgonen dagen efter för att höra hur natten hade gått. Så vi gick hem. Det var ingen fara. Natten var lugn.. jag sov inget, bara vakade över våran lille skatt.. Och då läkaren ringde dagen efter, så kunde jag ju berätta att allt var lugnt och bra, jag hade gett honom välling, utan att han kräktes upp det.. Ja förutom hans småkräk. Han hade inte kräkts på det sättet sedan vi lämnade hemmet dagen innan.. det var positivt! Och så skönt. Han hade piggnat till! Och jag kände igen R igen :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar